Utredning impingement
När och hur gör det ont?
Det mest typiska symtomet på impingement är smärtor nattetid.
Ett annat typiskt symtom är att det är smärtsamt att ta ner saker från höga hyllor, eller att jobba med armen i huvudhöjd. Oftast går det bra att arbeta med armen i midjehöjd. Ibland gör det mer ont efter arbetet än under arbetet.
Smärtan kan variera betydligt från dag till dag och från vecka till vecka. Det är just den uttalade variationen i smärtans intensitet som skiljer impingementpatientens smärtmönster från smärtan vid frusen axel.
Andra diagnoser
Många patienter med frozen shoulder får diagnosen impingement och vice versa. Sjukgymnasterna är experter på ledernas funktion, de kan oftast hjälpa till att skilja på dessa diagnoser.
Sjukgymnasten kan också känna på nyckelbensleden (akromioklavikularleden) för att se om den är öm.
Kliniska tester
Det är viktigt att undersöka rörligheten i din axelled. Rent praktiskt går diagnostiken ut på att mäta rörligheten. Sedan känner man efter om någon av rotatorcuffens senor har lossnat eller ömmar.
Det är relativt vanligt vid impingement att axeln känns något stelar och får lite sämre rörlighet än den andra axeln. Man mäter rörligheten för att skilja impingement från frozen shoulder.
Om du är så stel att du inte får upp handen till munnen eller föra handen till nedre delen av ryggen så lider du sannoloikt av frusen axel.
Röntgen
De bensporrar som bildas under akromion syns bäst på en vanlig röntgenbild. Bensporren brukar delas upp i 3 storlekar. Typ 1-3. En liten andel av patienterna (15%) har en Typ 3-akromion. De rekommenderas operation.
Förkalkningar sitter i rotatorcuffen. Har rotatorcuffen slitits sönder rinner kalket ut. Då ser man ingen förkalkning på röntgen.
Artros i akromioklavikularleden är ett annat vanligt bifynd. Är du inte öm över den yttre nyckelbensleden så betraktas det som en normal åldersförändring.
Magnetkamera-undersökning
Det går inte att ställa diagnosen impingement med hjälp av MR. MR är bra på att påvisa skador i mjukdelarna. Impingement beror oftast på en bensporre. Diagnosen ställs genom att kombinera röntgenresultatet med patientens sjukdomshistoria, smärtlokalisation och kliniska undersökningsfynd.