08-55 11 04 22

Telefontider

Fax: 08-55 11 04 24
Måndag-Fredag
08.00-12.00, 13.00-16.00

Rotatorcuffruptur – Avsliten sena

Rotatorcuffen är de små rotationsmuskler som har en viktig funktion för att stabilisera axelleden. Rotatorcuffen håller emot när den kraftiga deltoideus-muskeln lyfter armen i olika riktningar.

Traditionellt indelas skadan i två huvudgrupper; kroniska skador och akuta skador.

Rotatorcuffen och akromion

Kroniska skador

Skador på rotatorcuffen är vanliga hos äldre patienter och behöver inte behandlas om de inte ger symtom i form av smärta eller svaghet. Den vanligaste typen av kronisk rotatorcuffskada är att supraspinatussenans muskelfäste lossnat från sin förankring i benet (tuberculum majus).

Dessa patienter har oftast haft ont i axeln lite till och från i flera och symtomen är snarlika de vid impingement. Skadan uppkommer av flera olika orsaker, men sannolikt spelar en dålig blodcirkulation och en kronisk inklämning av senan en viktig roll.

Akuta skador

En vanlig orsak till en avsliten sena i axelleden, rotatorcuff-ruptur, är att axelleden drabbas av ett ryck eller en olycka. Det knäpper till i axeln och du märker direkt att något hände. Det leder till en akut smärta som i vissa fall klingar av. Ibland ser men ett blåmärke över framsidan av överarmen.

Rotatorcuffen kan skadas efter en mindre olycka eller ett plötsligt ryck i axelleden. Dessa skador drabbar sällan patienter under 40 års ålder. Men efter fallolyckor eller trafikolyckor kan naturligtvis även yngre patienter drabbas. Vanligen är patienter äldre än 50. Är du äldre än 50 år och har drabbats av en plötslig smärta och svaghet i axelleden efter en liten olycka finns det en möjlighet att rotatorcuffen helt eller delvis har skadats.

Det är inte ovanligt att dessa skador förbises vid det akuta omhändertagandet efter en olycka där axelleden skadats. Först börjar man med att utesluta ett benbrott i axelleden (fraktur) och patienten informeras därefter att inget ben är brutet. Akuta senskador går dock inte att upptäcka med en röntgenundersökning och det finns en utbredd okunskap om skador i rotatorcuffen.

Har du svårigheter att vrida eller lyfta armen efter en olycka måste man även utesluta att inte rotatorcuffen skadats. En ultraljudsundersökning kan oftast utföras akut och kan snabbt och effektivt utesluta omfattande skador på rotatorcuffen.

En driven akutläkare kan naturligtvis mycket enkelt utesluta en omfattande senskada i axelleden genom att kontrollera din styrka i utåt- och inåtvridning (utåt- och inåtrotation) av axelleden. Har du bara god styrka i utåt och inåtvridning i axelleden har du sällan en problematisk, massiv rotatorcuffruptur i axelleden. Visserligen kan man inte utesluta mindre skador på rotatorcuffen, men dessa är av mindre signifikans och betydligt enklare att behandla.

Gammal skada

Rotatorcuffen behöver inte lossna genom en olyckshändelse. De kan också skadas av att det är för trångt i axelleden (impingement) då benkanten på akromion ligger och nöter på rotatorcuffens senfästen.

Video på en patient med supraspinatusruptur. Kameran tittar in i bursan från utsidan av axelleden.

Liten supraspinatus-ruptur

Liten supraspinatus ruptur

Den vanligaste skadan i rotatorcuffen är att den övre senan, supraspinatus, slits av. Det bildas då ett hål i rotatorcuffen.

“Partiell” rotatorcuffruptur

En partiell rotatorcuffskada innebär vanligen att delar av supraspinatussenan eller subscapularissenan har lossnat från sitt fäste. Detta är inte ovanligt hos patienter med impingement, där inklämningen resulterat i en dålig blodcirkulation och ett nötningsfenomen mot senfästet.

Mellanstor rotatorcuffruptur

Dessa skador omfattar hela supraspinatussenan och ibland även delar av infraspinatussenen.

Massiv rotatorcuffruptur

När två eller tre av rotatorcuffens senor slitits av kallar man skadan massiv. Vanligen har supraspinatussenan och infraspinatussenan lossnat samtidigt. Det är mindre vanligt att supraspinatussenan och subscapularissenan lossnar samtidigt. Massiva rotatorcuffrupturer leder oftast till en betydande försämring av axelledens lyftande funktion och många gånger måste patienten hjälpa till med den andra handen när armen skall lyftas till huvudhöjd.